Katolska kyrkans sju sakrament

Den katolska kyrkan har sju sakrament, heliga handlingar, som instiftats av Kristus och anförtrotts åt kyrkan. De är yttre tecken på hans avsikter och samtidigt verksamma medel för hans nåd. Sakramenten uttrycker och stärker tron, ärar Gud och helgar människorna.

Sakramenten är dopet, bikten, eukaristin, bekräftelsen, de sjukas smörjelse, äktenskapet och ämbetsvigningen.

Sakramenten är källan till, styrkan i och tecknet på kyrkans synliga gemenskap. I varje sakrament är det Kristus som handlar genom sin kyrka: när någon döper är det Kristus som döper.

Kyrkan har mottagit sakramenten av Kristus och förfogar inte över dem. Det innebär att kyrkan inte kan ändra det väsentliga i innehållet i dem, avskaffa dem eller stifta nya. Därför bör sakramenten firas med största vördnad.

Tre sakrament (dop, konfirmation och ämbetsvigning) kan inte upprepas, eftersom de ger ett outplånligt kännemärke (character indelebilis) i mottagaren.

Dop

Dopet är dörren till de andra sakramenten. I dopet befrias den kristna från syndens tvång, blir Guds barn, får löftet om evigt liv, blir lik Kristus och en lem i hans kyrka. I katolska kyrkan är barndop regeln. Ofta sker dopet i alla fall i kyrkan och inte i hemmet. Dopet sker med vatten (nedsänkning eller begjutning) i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Dop som förrättats av andra kristna samfund anses giltigt inom den katolska kyrkan.

 

Bikt
kallas också botens sakrament
eller försoningens sakrament

I botens sakrament bekänner de troende sina synder och får, efter ånger och föresats om bättring, avlösningen av prästen, som är kyrkans representant och på Kristi uppdrag kan förlåta synder. Varje katolik bör bikta sig minst en gång per år, gärna under fastan eller påsktiden, men tillfälle till bikt ges i samband med varje mässa enligt överenskommelse och ofta t.ex. i samband med lördagens kvällsmässa. Om en katolik begår en allvarlig synd, vet om att det är en allvarlig synd, har gjort det av fri vilja och med avsikt bör han eller hon omgående uppsöka en präst och bikta sig. Endast en katolsk präst (i krissituationer en ortodox präst, om det är omöjligt att få tag på en katolsk präst i tid) kan som Kristi ställföreträdare höra bikten och ge absolution, alltså syndernas förlåtelse.

Till Lördagskursens biktförberedelse


Nattvard
kallas också kommunion,
eukaristi eller altarets sakrament

Kristus blir i sitt offer föda för oss i nattvarden. Genom mässoffret firas Herrens död och uppståndelse. Enligt den katolska tron är Kristus fysiskt närvarande i brödets och vinets gestalt: det som varit bröd men välsignats av prästen under mässan (något som mässa utan nattvardsgång finns f.ö. inte i den katolska kyrkan) ser fortfarande ut som bröd och smakar som bröd (eller nästan inget alls) men är Kristi kropp, det som varit vin ser fortfarande ut som vin och smakar som vin, men är Kristi blod. Observera också att alla katoliker är förpliktade att delta i mässan varje söndag och påbjuden helg (bl.a juldagen, Kristi himmelsfärdsdag och andra större kristna högtider, men också t.ex. på den helige Josefs dag den 19 mars, samt den åttonde december, då den katolska kyrkan firar Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet) om de inte har ett fullgott skäl att inte delta i mässan.


Bekräftelsens sakrament
kallas ibland också konfirmation

Konfirmationen meddelas normalt av biskopen genom smörjelse med krisma (invigd, välluktande balsam) på pannan under handpåläggning och med orden: ”NN, tag emot inseglet (=sigillet) på den helige Andes gåva.” Unga katoliker mottar bekräftelsens sakrament, som ger dem den helige Andes gåva och knyter dem fastare till kyrkan, rustar dem med kraft för den andliga kampen och förpliktar till att i ord och handling vittna om Kristus samt att utbreda och försvara tron, i olika åldrar i olika delar av världen. I Finland är tumregeln i dag att man får bekräftelsen tidigast den vår man går i sjuan i högstadiet.


De sjukas sakrament
eller de sjukas smörjelse,
kallades förr sista smörjelsen

De sjukas smörjelse ges åt allvarligt sjuka för at de skall få kraft, hopp och lindring i sitt lidande, samt – Gud så vill – få hälsan åter. Sakramentets verkan är att utplåna synder och syndastraff, öka nåden, ge mod och eventuellt hälsan tillbaka. Prästen smörjer den sjukes panna och handflator med (av biskopen välsignad) olja och säger: ”Må Herren genom denna heliga smörjelse och sin stora barmhärtighet komma dig till hjälp med den helige Andes nåd, så att du befrias från all synd och frälst får stå upp igen.” Anhöriga till en svårt sjuk katolik är förpliktade att i tid kalla på en präst, så att den sjuke kan få de sjukas smörjelse, som helst föregås av bikt.


Äktenskap

Äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna för hela livet. Det syftar till makarnas gemensamma bästa, släktets fortbestånd och barnens uppväxt i trygghet och stabilitet. Mellan döpta har Kristus upphöjt äktenskapet till ett sakrament, som är oupplösligt så länge båda lever. Ett äktenskap är ett sakrament om det är ingånget mellan två oförhindrade parter (lediga till äktenskapet, 18 år fyllda, psykiskt mogna att avge ett livsvaraktigt löfte), som på föreskrivet sätt (inför vittnen, katoliker måste gifta sig katolskt) har gett tillkänna sin uppriktiga avsikt att leva tillsammans för resten av livet och är öppna för barn.


Ämbetsvigning

Genom ämbetsvigningens sakrament blir vissa kristna genom Guds kallelse uttagna, vigda och avskilda till bärare av kyrkans ämbete, och genom det outplånliga kännemärke som de mottar får de, alltefter sin ställning, den sakramentala nåden att med sin person vara tecken för Kristus och handla på hans vägnar som lärare, präster, herdar och tjänare. Ämbetets grader är diakon, präst och biskop. Sakramentet meddelas genom biskopens handpåläggning med en högtidlig vigningsbön. Alla diakoner, präster och biskopar i den katolska kyrkan är män. Prästerna och biskoparna får inte gifta sig, utan lever i celibat. En man som är gift kan däremot bli diakonvigd.