Den nya ordningen för de fyra B:n


Inom den anglikanska kyrkan i England verkar en rörelse (New Wine) som har presenterat ett praktiskt sätt att betrakta församlingens relation till människor som ännu står utanför dess verksamhet. Tanken bygger på fyra begrepp som börjar på bokstaven B: Behave (att bete sig), Believe (att tro), Belong (att höra till) och Bless (att välsigna). Att placera dessa fyra saker i olika ordning ändrar församlingens relation till den omgivande verkligheten på ett avgörande sätt.

Det fariseiska sättet under Jesu tid inleddes med beteendet: Behave - Believe - Belong - Bless. Om man kunde bete sig rätt så fick man också möjlighet att få veta om tron. När man kunde bete sig rätt och trodde rätt så fick man rätten att tillhöra gruppen. Allt detta ledde slutligen till att man kunde bli välsignad.

Det ser ut att Jesus vände denna ordning upp och ner så att det nu skall låta: Bless - Belong - Believe - Behave. Han välsignade och botade människor helt oberoende av om de senare kom tillbaka för att tacka honom. Behovet av hjälp var orsaken som räckte till. Han gav människor känslan av att de hörde till en gemenskap, han umgicks med syndarna. När han kom nära människor genom att välsigna och hjälpa och vara tillsammans med dem så kunde han samtidigt undervisa om Guds rike. Tillit och tro på Fadern hörde intimt ihop med välsignande och vänskap. Beteendet uteblev inte heller. För detta har vi som exempel Jesu uppmaning "synda inte mer" som följde efter det befriande mötet där syndaren fick höra att hon får allting förlåtet.

I våra församlingar arbetar vi alltför ofta enligt det fariseiska mönstret. Men det fungerar inte när vi försöker nå människor som står främmande för den kristna tron. Varför skulle de försöka bete sig enligt ett visst sätt om de inte tror på Guds existens? Även om några skulle vilja bete sig rätt och tro rätt så har de inte kraft därtill. Människorna lever ofta isolerade och den nära omgivningen stöder på inget sätt tron och dess uttryck. Om välsignelse eller Jesu makt har de ofta ingen erfarenhet. En församling som fungerar enligt den första modellen kan lätt förstelna i yttre former och visar sällan den glädje som skulle locka med de utomstående som hungrar efter kärlek. Den andra ytterligheten är förstås att frikoppla välsignande till ett synsätt som lugnt accepterar och legitimerar allt.

Idealet är att församlingen skulle ha råd att hålla fast vid Bibeln, be för människor och välsigna dem på ett konkret sätt. I England berättar många om hur Gud har rört vid dem när man har bett för dem i församlingen. De har fått en känsla av att höra hemma någonstans när de har funnit en församling där man bryr sig om och noterar dem. Tron som fötts, den gemensamma bönen och den varma gemenskapen har även gett kraften till en ny livsstil. Detta kan vara den inre strukturen hos de bra fungerande församlingarna även hos oss.

Jarkko Willman
församlingspastor
i Vasa svenska församling